Vad ärIindustriella ochCommercialEnergiStorage ochCommonBanvändbarhetModels

I. Industriell och kommersiell energilagring

"Industriell och kommersiell energilagring" avser energilagringssystem som används i industriella eller kommersiella anläggningar.

Ur slutanvändarnas perspektiv kan energilagring kategoriseras i energilagring på kraftsidan, nätsidan och användarsidan. Energilagring på elsidan och nätet är också känd som energilagring på förhand eller bulklagring, medan energilagring på användarsidan kallas för energilagring efter mätare. Energilagring på användarsidan kan vidare delas in i industriell och kommersiell energilagring och hushållsenergilagring. I huvudsak faller industriell och kommersiell energilagring under användarsidans energilagring, som riktar sig till industriella eller kommersiella anläggningar. Industriell och kommersiell energilagring kan användas i olika miljöer, inklusive industriparker, kommersiella centra, datacenter, kommunikationsbasstationer, administrativa byggnader, sjukhus, skolor och bostadshus.

Ur ett tekniskt perspektiv kan arkitekturen för industriella och kommersiella energilagringssystem klassificeras i två typer: DC-kopplade system och AC-kopplade system. DC-kopplingssystem använder vanligtvis integrerade fotovoltaiska lagringssystem, bestående av olika komponenter såsom fotovoltaiska kraftgenereringssystem (huvudsakligen bestående av fotovoltaiska moduler och styrenheter), energilagringssystem för energigenerering (främst inklusive batteripaket, dubbelriktade omvandlare ("PCS"), batteri ledningssystem ("BMS"), uppnå integration av solenergiproduktion och lagring), energiledningssystem ("EMS-system"), etc.

Den grundläggande driftprincipen innebär direktladdning av batteripaket med likström genererad av solcellsmoduler genom fotovoltaiska styrenheter. Dessutom kan växelström från nätet omvandlas till likström via PCS för att ladda batteripaketet. När det finns behov av el från lasten släpper batteriet ut ström, med energiuppsamlingspunkten i batteriänden. Å andra sidan består AC-kopplingssystem av flera komponenter, inklusive solcellskraftgenereringssystem (huvudsakligen bestående av solcellsmoduler och nätanslutna växelriktare), energilagringssystem för energigenerering (främst inklusive batteripaket, PCS, BMS, etc.), EMS system osv.

Den grundläggande driftprincipen innebär att likström som genereras av solcellsmoduler omvandlas till växelström genom nätanslutna växelriktare, som kan matas direkt till nätet eller elektriska belastningar. Alternativt kan den omvandlas till likström via PCS och laddas till batteripaketet. I detta skede är energiuppsamlingspunkten i AC-änden. DC-kopplingssystem är kända för sin kostnadseffektivitet och flexibilitet, lämpliga för scenarier där användare förbrukar mindre el på dagen och mer på natten. Å andra sidan kännetecknas AC-kopplingssystem av högre kostnader och flexibilitet, idealiskt för applikationer där solceller redan finns på plats eller där användare förbrukar mer el under dagen och mindre på natten.

Generellt sett kan arkitekturen hos industriella och kommersiella energilagringssystem fungera oberoende av huvudnätet och bilda ett mikronät för fotovoltaisk kraftgenerering och batterilagring.

II. Peak Valley Arbitrage

Peak valley arbitrage är en vanligt förekommande intäktsmodell för industriell och kommersiell energilagring, som involverar laddning från nätet till låga elpriser och urladdning till höga elpriser.

Om man tar Kina som ett exempel, implementerar dess industri- och kommersiella sektorer vanligtvis elprispolicyer för användningstid och topppriser för el. Till exempel, i Shanghai-regionen, utfärdade Shanghai Development and Reform Commission ett meddelande för att ytterligare förbättra prissättningsmekanismen för elektricitet vid användning i staden (Shanghai Development and Reform Commission [2022] nr 50). Enligt meddelandet:

För allmänna industriella och kommersiella ändamål, samt annan tvådelad och stor industriell tvådelad elförbrukning, är toppperioden från 19:00 till 21:00 på vintern (januari och december) och från 12:00 till 14: 00 på sommaren (juli och augusti).

Under högsäsong på sommaren (juli, augusti, september) och vintern (januari, december) kommer elpriserna att stiga med 80 % baserat på schablonpriset. Omvänt, under låga perioder kommer elpriserna att minska med 60 % baserat på schablonpriset. Dessutom kommer elpriserna att stiga med 25 % under högsäsong, baserat på topppriset.

Övriga månader under högsäsong ökar elpriserna med 60 % baserat på schablonpriset, medan priserna under låga perioder sjunker med 50 % baserat på schablonpriset.

För allmän industriell, kommersiell och annan elförbrukning i ett enda system särskiljs endast hög- och daltimmar utan ytterligare uppdelning av högtrafik. Under högsäsong på sommaren (juli, augusti, september) och vintern (januari, december) kommer elpriserna att stiga med 20 % baserat på schablonpriset, medan priserna under låga perioder sjunker med 45 % baserat på schablonpriset. Övriga månader under högtrafik ökar elpriserna med 17 % baserat på schablonpriset, medan priserna under låga perioder sjunker med 45 % baserat på schablonpriset.

Industriella och kommersiella energilagringssystem utnyttjar denna prisstruktur genom att köpa lågprisel under lågtrafik och leverera den till lasten under hög- eller högprisperioder för el. Denna praxis hjälper till att minska företagets elkostnader.

III. Energi Time Shift

"Energy time shift" innebär att anpassa tidpunkten för elförbrukningen genom energilagring för att jämna ut toppbehov och fylla i perioder med låg efterfrågan. När man använder kraftgenereringsutrustning som solceller kan oöverensstämmelsen mellan genereringskurvan och belastningsförbrukningskurvan leda till situationer där användare antingen säljer överskottsel till nätet till lägre priser eller köper el från nätet till högre priser.

För att komma till rätta med detta kan användare ladda batteriet under tider med låg elförbrukning och ladda ur lagrad el under perioder med hög förbrukning. Denna strategi syftar till att maximera ekonomiska fördelar och minska företagens koldioxidutsläpp. Att spara överskott av vind- och solenergi från förnybara källor för senare användning under perioder med hög efterfrågan anses också vara en energiförskjutning.

Energy time shift har inga strikta krav på laddnings- och urladdningsscheman, och effektparametrarna för dessa processer är relativt flexibla, vilket gör det till en mångsidig lösning med hög applikationsfrekvens.

IV.Gemensamma affärsmodeller för industriell och kommersiell energilagring

1.ÄmneIinblandad

Som tidigare nämnts ligger kärnan i industriell och kommersiell energilagring i att utnyttja energilagringsanläggningar och tjänster, och att erhålla energilagringsfördelar genom peak valley arbitrage och andra metoder. Och runt denna kedja är huvuddeltagarna utrustningsleverantör, energitjänstleverantör, finansiell leasingpart och användare:

2.GemensamBanvändbarhetModels

För närvarande finns det fyra vanliga affärsmodeller för industriell och kommersiell energilagring, nämligen modellen "användarens självinvestering", modellen "ren leasing", modellen "kontraktsenergihantering" och "kontraktsenergihantering+finansieringsleasing". modell. Vi har sammanfattat detta på följande sätt:

(1)Use Iinvestering

Under användarens självinvesteringsmodell köper och installerar användaren energilagringssystem på egen hand för att dra nytta av energilagringsfördelarna, främst genom peak valley arbitrage. I det här läget, även om användaren direkt kan minska topprakning och dalfyllning, och minska elkostnaderna, måste de fortfarande stå för den initiala investeringskostnaden och de dagliga drifts- och underhållskostnaderna. Affärsmodelldiagrammet är som följer:

(2) RenLlättnader

I det rena leasingläget behöver användaren inte köpa energilagringsanläggningar på egen hand. De behöver bara hyra energilagringsanläggningar av utrustningsleverantören och betala motsvarande avgifter. Utrustningsleverantören tillhandahåller konstruktions-, drift- och underhållstjänster till användaren och intäkterna från energilagringen som genereras härav åtnjuts av användaren. Affärsmodelldiagrammet är som följer:

(3) Kontraktsenergihantering

Enligt kontraktsmodellen för energihantering investerar energitjänstleverantören i att köpa energilagringsanläggningar och tillhandahåller dem till användarna i form av energitjänster. Leverantören av energitjänster och användaren delar fördelarna med energilagring på ett överenskommet sätt (inklusive vinstdelning, elprisrabatter etc.), det vill säga att använda energilagringskraftverkssystemet för att lagra elektrisk energi under dalgång eller normalt elpris perioder, och sedan leverera ström till användarens last under högprisperioder för el. Användaren och energitjänstleverantören delar sedan på energilagringsfördelarna i överenskommen proportion. Jämfört med användarens självinvesteringsmodell introducerar denna modell energitjänstleverantörer som tillhandahåller motsvarande energilagringstjänster. Leverantörer av energitjänster spelar rollen som investerare i kontraktsmodellen för energihantering, vilket i viss mån minskar investeringstrycket på användarna. Affärsmodelldiagrammet är som följer:

(4) Kontrakt Energiförvaltning+Finansiering Leasing

Modellen ”Energihantering+Finansiell leasing” avser införandet av en finansiell leasingpart som uthyrare av energilagringsanläggningar och/eller energitjänster enligt modellen för kontraktsenergihantering. Jämfört med kontraktsmodellen för energihantering minskar införandet av leasingfinansierande parter för att köpa energilagringsanläggningar avsevärt det ekonomiska trycket på energitjänstleverantörer, vilket gör det möjligt för dem att bättre fokusera på kontrakterade energiledningstjänster.

Modellen "Energihantering + finansiell leasing" är relativt komplex och har flera undermodeller. En vanlig delmodell är till exempel att energitjänstleverantören först skaffar energilagringsanläggningar från utrustningsleverantören och sedan den finansiella leasingparten väljer och köper energilagringsanläggningar enligt överenskommelse med användaren och hyr ut energilagringsanläggningarna till användaren.

Under arrendetiden tillkommer äganderätten till energilagringsanläggningarna den leasingfinansierande parten och användaren har rätt att använda dem. Efter utgången av hyresperioden kan användaren få äganderätten till energilagringsanläggningarna. Energitjänsteleverantören tillhandahåller i huvudsak energilagringsanläggningsbyggande, drift och underhållstjänster till användarna och kan få motsvarande ersättning från den leasingfinansierande parten för försäljning och drift av utrustning. Affärsmodelldiagrammet är som följer:

Till skillnad från den tidigare såddmodellen investerar den finansiella leasingparten i den andra såddmodellen direkt i energitjänstleverantören snarare än användaren. Närmare bestämt väljer och köper den finansierande leasingparten energilagringsanläggningar från utrustningsleverantören i enlighet med sitt avtal med energitjänstleverantören och hyr ut energilagringsanläggningarna till energitjänstleverantören.

Leverantören av energitjänster kan använda sådana energilagringsanläggningar för att tillhandahålla energitjänster till användarna, dela energilagringsfördelarna med användarna i den överenskomna andelen och sedan betala tillbaka en del av förmånerna till den leasande parten. Efter att hyresperioden löpt ut får energitjänstleverantören äganderätten till energilagringsanläggningen. Affärsmodelldiagrammet är som följer:

V. Gemensamma affärsavtal

I den diskuterade modellen beskrivs de primära affärsprotokollen och relaterade aspekter enligt följande:

1.Samarbetsramavtal:

Enheter kan ingå ett samarbetsramavtal för att upprätta en ram för samarbete. Till exempel, i kontraktsmodellen för energihantering kan leverantören av energitjänster teckna ett sådant avtal med leverantören av utrustning, som beskriver ansvarsområden såsom konstruktion och drift av energilagringssystemet.

2.Energihanteringsavtal för energilagringssystem:

Detta avtal gäller vanligtvis kontraktsmodellen för energihantering och modellen "kontraktsenergihantering + finansieringsleasing". Det innebär att energitjänsteleverantören tillhandahåller energiledningstjänster till användaren, med motsvarande fördelar för användaren. Ansvaret omfattar betalningar från brukaren och projektutvecklingssamarbete, medan energitjänstleverantören sköter design, konstruktion och drift.

3.Försäljningsavtal för utrustning:

Förutom den rena leasingmodellen är avtal om försäljning av utrustning relevanta i alla kommersiella energilagringsmodeller. I exempelvis användarens egeninvesteringsmodell görs avtal med utrustningsleverantörer om köp och installation av energilagringsanläggningar. Kvalitetssäkring, efterlevnad av standarder och service efter försäljning är avgörande överväganden.

4.Tekniskt serviceavtal:

Detta avtal tecknas vanligtvis med utrustningsleverantören för att leverera tekniska tjänster såsom systemdesign, installation, drift och underhåll. Tydliga servicekrav och efterlevnad av standarder är väsentliga aspekter som måste tas upp i tekniska serviceavtal.

5.Leasingavtal för utrustning:

I scenarier där utrustningsleverantörer behåller äganderätten till energilagringsanläggningar tecknas avtal om uthyrning av utrustning mellan användare och leverantörer. Dessa avtal beskriver användarens ansvar för att underhålla och säkerställa normal drift av anläggningarna.

6.Finansiellt leasingavtal:

I modellen "Contract Energy Management + Financial Leasing" upprättas vanligtvis ett finansiellt leasingavtal mellan användare eller energitjänstleverantörer och finansiella leasingparter. Detta avtal reglerar köp och tillhandahållande av energilagringsanläggningar, äganderätt under och efter hyresperioden samt överväganden för att välja lämpliga energilagringsanläggningar för hemanvändare eller energitjänstleverantörer.

VI. Särskilda försiktighetsåtgärder för leverantörer av energitjänster

Leverantörer av energitjänster spelar en betydande roll i kedjan för att uppnå industriell och kommersiell energilagring och erhålla fördelar med energilagring. För leverantörer av energitjänster finns det en rad frågor som kräver särskild uppmärksamhet under industriell och kommersiell energilagring, såsom projektförberedelser, projektfinansiering, anskaffning av anläggningar och installation. Vi listar kortfattat dessa frågor enligt följande: